Oj vilken dramatik det var idag.
Vi visste att vi skulle möta ett riktigt bra lag idag, sist förlorade vi mot dessa med 6-5 och starten var långt ifrån guld för vår del.
Vi taggade igång, värmde upp bra men så fort startsignalen ljöd så var det ett riktigt snabbfotat Sigtuna som tog kommandot, visst märktes det delvis att halva deras lag var ett år äldre, men oj vad vi fick kämpa för att få tag i bollen. Mål efter mål haglade in mot oss och våra killar varav en gammal god kedja även kallad "Team emotional" grät när det stod 0-5 i paus.
Här gällde det nu att snabbt nollställa killarna, fick hålla det sjukaste motivationssnacket någonsin, switch av målvakt samt positionsbyte av en back/center och skapa tro på oss och att vi ska vara här och nu samt göra andra perioden riktigt bra.
Den ena efter den andra hakade på varav vår inofficiella iller-kapten sa: "om de kan göra 5 mål så kan vi på en period" Pang! självförtroendet i topp och 100% adrenalin sprang ut på planen. pang pang målen kom som ett brev på posten, Ackers grabbarna växte, backarna spelfördelade något sjukt bra fram till forwards som på något heroiskt vis vände på steken. 0-5 blev 1-5, 2-5 osv och matchen slutade 5-5 och ett par riktigt vassa ytterligare chanser till hann det bli.
Ah, fantastiska kämpargrabbar som visar äkta kämparanda! När man hanterar motgångar såhär så är allt möjligt oavsett vad som händer!
Extra stort tack till världens bästa "Klackers!"
(Heddas hembakta kladdkaksmuffins slank ner utan större problem ^^)
Trevlig kväll!
Tränarna